En alldeles enastående charmig 80årig dam av nordtysk börd, dessvärre på plats i afton pga bröstsmärtor, berättade just om sina första år i Sverige i början på 1950-talet.
Fantastiskt trevligt!
Att jag försökte förklara att jag kanske inte minns vad hon sa för ett slag sedan brydde hon sig föga om.
Hon var iaf uppväxt i Flensburg och hon var fast besluten att bli (minst) 100 år gammal.
17 januari, 2012 kl. 23:57 |
Petter. Vad fina inlägg du skriver. Skrattade gott och fint att du och damen fann varandra och att du sa att du kanske inte skulle minnas något.=) Tillfällig människonärhet när den är som bäst under de sämsta omständigheterna. Kraaaaaaaaam